Baku.html

dolar amerykański(USD): 3,0214



Denna artikel behandlar staden. Baku i japansk mytologi återfinns under Baku (mytologisk gestalt).

Baku (på azerbajdzjanska Bakı; på ryska Баку) är huvudstaden i Azerbajdzjan. Den ligger vid den kaspiska kusten på Apsjeronhalvöns sydsida. Med cirka 1 900 000 invånare (2003) är den landets största stad. I hela storstadsområdet lever dock hela 3 miljoner människor, varav många är flyktingar.

Baku har tre dominerande stadsdistrikt: den gamla staden (İçəri Şəhər, itjäri sjächär), den stad som växte upp kring förra sekelskiftet på grund av oljeexploateringen och den sovjetiskt byggda staden. Den gamla stadens fort blev år 2000 upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Det mesta av muren och tornen som blev förstärkta efter den ryska erövringen år 1806 står sedan den persiska tiden. Kvarter av trånga gator och gamla hus är åskådliga. Bland annat är Sjirvanshahernas palats mycket berömt.

Baku är indelat i elva administrativa distrikt: Azizbayov, Binagadi, Garadagh, Narimanov, Nasimi, Nizami, Sabail, Sabunchu, Khatai, Surakhany och Yasamal.

redigera Historia

Det har funnits bebyggelse i området sedan antiken. Staden grundades antagligen på 400-talet evt. Namnet kommer antingen av persiskans Bagh-Kuh, "Guds berg", eller bad kube, "vindarnas stad". Staden var persisk från 1509 och blev rysk år 1806.

Den enorma utbredningen av bebyggelsen som skedde i andra hälften av 1800-talet berodde på oljeboomen. 1873 kom svensken Robert Nobel, Alfred och Ludvig Nobels äldre bror, till Baku. Han grundade oljebolaget Nobel Brothers Petroleum Producing. På några år hade detta företag blivit ett ledande oljebolag på världsmarknaden. Oljekungarna stod för en stor del av utbyggnaden av stadens centrala delar i den europeiska stilen.

Oljeboomen tog ett tillfälligt stopp 1917 då inbördeskrig och interventionskrig följde på den ryska revolutionen. Industriägarna och "oljekungarna" fråntogs all deras egendom och måste lämna landet. Somliga av dem blev även fängslade och avrättade.^{källa behövs} Armeniska bolsjeviker tog makten i Baku och 1918 iscensattes i staden en massaker på den azerbajdzjanska befolkningen.^{källa behövs} Kort därefter intogs staden befriad av azerbajdzjanska frivilliga soldater med hjälp av trupper skickade av Turkiet. Mellan 1918 och 1920 var Baku huvudstaden i det självständiga Azerbajdzjan innan landet införlivades med Sovjetunionen.

Baku blev huvudstad i Azerbajdzjanska SSR då denna bildades den 28 april 1920. En transkaukasisk federation bildades den 20 november 1920 med uppgift att sluta fred mellan de olika transkaukasiska folken.^{källa behövs} Dock härjade fortfarande azerbajdzjanska nationalister, vilka senare led nederlag mot den nya autonoma sovjetrepubliken, Transkaukasiska SFSR.^{källa behövs} Kommunisten Sergej Kirov ledde arbetet med att restaurera oljeproduktionen i Baku och han kunde 1922 konstatera: "Om ni erinrar er den kyrkogård, som oljefälten utgjorde efter mussavatisternas herravälde, så skall ni säkert instämma med mig i, att vi utan tvivel har vunnit kolossala framgångar."

Baku blev huvudstad i det återigen självständiga Azerbajdzjan då Sovjet splittrades 1991.

redigera Ekonomi

Ekonomin i staden är baserad på oljefyndigheter. Tillgångar av olja har varit kända sedan 700-talet. Sedan år 1400 utvanns olja av invånarna för eget bruk. Kommersiell utvinning började år 1872 och i början av 1900-talet var Bakus oljefält de största i världen och täckte hälften av världens produktion. Vid sekelskiftet år 2000 var en stor del av Azerbajdzjans oljereserver slut och nya borrningar görs nu endast ute i havet.

Under andra världskriget spelade oljan från Baku en viktig roll i de sovjetiska truppernas seger, eftersom Röda arméns stridsvagnar och flygplan tankades med bränsle från staden emedan de stora oljefyndigheterna i Sibirien ännu ej var funna. Tyskarna försökte med en storoffensiv i det sydöstliga Ryssland att få kontroll över Bakus oljeindustri, vilket misslyckades efter slaget vid Stalingrad.

redigera Externa länkar

• UNESCOs sida om världsarvet i Baku